jag är i norge

Om man vill dö av värmeslag och solsting så är Oslo the place to be.
Men, jag älskar det. Även om jag står i ett stekhett kök ca 9 timmar och dagen, så måste jag ändå älska sommaren.

Jag jobbar mest hela tiden. När jag kommer hem måste jag ligga utslagen på sängen ett tag eller tre. Sen kanske jag tar mig en runda ner till stranden och tittar på måsarna och de snabba båtarna.
Sen går jag hem och sover lite till, sen äter jag lite, sen sover jag.

På onsdag flyttar jag hem till Silje som bor ovanpå caféet. Det blir greijt. Akkurat. Netop. Ja takk.

Ha de!

jahapp

Jag har börjat gå runt en del.
Här på Bygdö finns det många saker att titta på:
* Ambassader, än sålänge har jag sett Islands (bor mitt emot den), Irlands och Indonesiens.
* Stora, konstiga, fina, märkliga hus.
* Vakterna som patrullerar utanför kungens och drottningens sommarhus. De har roliga mössor med en tofs som hänger ner framför näsan på dem.
* Tyska turister med shortsen upp i armhålorna och fiskarmössorna på sne.
* En massa kor.

Ungefär så.

Imorgon ska jag på kaffekurs. Inte för att jag vet varför, egentligen, eftersom jag är relativt sugig på det där med servering. Dessutom kommer jag mest stå inne i köket. Men jag bangar såklart inte lära mig laga gott kahawa.

Maria hälsar.

Puss

snabbt och lætt

Ok.
jag sitter hemma hos min chef i hennes kontor. Jag har blivit ombedd att marknadsföra.
Helst av allt vill jag rymma här ifrån och aldrig komma tillbaks.
Sånt här kan inte jag göra! Hur gör man? jag kom hit för att laga mat, vilket jag inte heller vet om jag kan egentligen, och så måste jag sitta här och ringa runt till en massa
folk och berätta om saker som jag inte har nån aning om.

Dessutom pratar dom norska.

nu måste jag springa!

Saker jag sett

Klockan var halv två när jag och Elsa kom hem häromnatten

I skydd av mörkret ställde vi oss vid den franska balkongen och tittade mot hotellet som ligger över gatan där mamma bor.
Det är kanske inte helt riktigt jätte-OK, men hur hade ni själva gjort om ni bodde mitt emot ett hotell med världens bästa view rakt in i sviterna? Hela livet blir helt plötsligt en film; en mager kvinna med stripigt hår sitter på morgonkvisten i fönsterkarmen och röker en cigg och dricker cola light, i fönstret bredvid står en plufsig man i medelåldern och byter kalsonger (med öppet fönster). Vilka är dessa människor, vad gör de här?

I alla fall så förundrades jag denna natt över att så många av rummen var upplysta. I sviten längst upp var gardinerna slarvigt fördragna. En glipa avslöjade att den överdimensionerade TV stod på och visade lite classic porno.
I rummet under vankade en man av och an. Hans hår var burrigt, långt, kolsvart. Han verkade inte komma till ro. Han tittade sig i spegeln, gick till fönstret, tittade ut. Gick tillbaks, slängde skinnjackan över sängen. Tillbaks till fönstret. Slog sig ned på en stol. Tände en cigg.

Ett gäng med magra, långhåriga, bleka och svartklädda män hade tydligen stått på en av hotell-balkongerna ett par timmar tidigare. Mamma hade sett dem och motstått impulsen av att öppna fönstret och fråga om hon fick fota dem.
SYND

Tydligen så var hela hotellet belägrat av Sweden Rock-artister. Nu får jag aldrig reda på vilka det var som kollade på porr hela natten. Det enda jag har att gå på är att en av dem, en tillsynes narkotikamissbrukande/insomnialidande man, hade svarta skinnbyxor och en orange silkesskjorta. Ring any bells?

Detta om detta.

På fredag åker jag till Norge för att möta ett personligt ekonomiskt nederlag som förhoppningsvis leder till ett personligt ekonomiskt uppsving.

Önska mig lycka till.

Ingen dag för mig

Just idag, just nu.
Jag är ensammast i världen. Sitter i ett litet hål och inga armar är långa nog för att dra upp mig.

Paralyserad och avtrubbad.

Vad göra?

Vänta ut stormen antar jag… Vänta ut mig själv.

Kort, konsist och inte helt oinformativt.

Jag vet, ni vet, alla vet. Ibland vill man inte skriva bara.

Det är mycket nu och lite tid kvar. jag sitter och försöker analysera texter som jag själv skrivit.

Intressant va? “Vad tänkte jag, egentligen, när jag skrev det här…?” detta sitter jag i sängen och funderar på.

Idag hade vi ännu en inspirerande föreläsning med Richard Tellström, allas vår favorithistoriker/PhD i måltidskunskap. Han pratade om kulturhistoria: moderniteter och traditioner.

Jag blir på bra humör av honom.

Dessutom har jag pratat med både Elsa, Niklas, Maria E och Ellen på två dagar. Det är inte ofta man snackar med så många golden oldies under så kort tid. Golden oldies gör mig glad.

Nu ska jag fortsätta analysera mig själv. Wish me luck!

jag upptäckte det just nu

Min fönsterkarm är så vacker idag. Man ser den knappt bakom den skira, vita gardinen som veckar sig över skrivbordet. Som tur är lyser solen rakt på och kan med nöd och näppe avslöja det som gömmer sig bakom tyget;

en tjockbladig fikus;
tre sköra ostronskal;
en oputsad, stearinfläckad ljusstake;
en liten glasgris;
en liten trägiraff;
en röd porrlampa

Nu när jag tänker efter har min fönsterkarm väldigt mycket sexuella inslag: fikusar, ostron, porrlampor och stakar.

Ha ha ha ha

Skämt å sido

Nu börjar långhelgen med sol, värme och tom kyl.
Jag har gjort det till en grej; att försöka leva på så lite som möjligt. Det är ett spännande, men rätt så krävande projekt… Lite tråkigt att äta havregrynsgröt naturelle varje morgon.
Menmen. På fredag klockan 06.30 drar jag till Uppsala för att träffa min familj och fira mina fina syster som fyller år på måndag. Såklart ska jag träffa mr M. as well.

Klart slut, skjut.

i dag, ungefär vid den här tiden fast för fem år sedan, vaknade jag upp i en främmande bäddsoffa i ett främmande hus.
Han, den där, som låg i en säng snett framför mig var också relativt främmande.

Detta var innan jag visste om Elsa. Men om jag hade gjort det hade jag kunnat resa mig upp och gått ut på grusvägen precis utanför det främmande huset. Vid grusvägen hade jag kunnat ta åt höger och gått längst kohagen ned till det stora trädet som idag är den stora stubben. Om jag hade stått där och ropat högt: ELSAA!!! så hade hon kanske kommit ut hur sitt hus det dagen och sprungit runt med mig.

Men eftersom jag vid det tillfället inte var medveten om Elsa existens, så fortlöpte inte heller detta händelseförlopp.

Istället spenderade jag dagen med en människa som efter ett tag inte kändes så främmande längre.
Vi tog promenader, tittade på får, plockade blommor,
klättrade upp på tak och lärde känna varandra.

Vi låg på en åker och tittade på himlen, omedvetna om den.

Du blev min bästa vän.

Om någon skulle fråga mig idag, så är du fortfarande det.

det är detaljerna som gör det

Klicka in här och se hur oerhört fel det kan bli ibland, lost in translation so to speak…

content, but then again not

Idag är en bra söndag.
En söndag med regn och blåst, med “Extremt högt och otroligt nära” under fluffigt duntäcke i min säng, med hantverksprovet bakom mig (det gick vägen), med lite huvudvärk efter gårdagens tjoflöjt och med nyfunnen bra musik på min spotifyspellista.

Men, det är också en sån söndag då jag suktar efter dom jäkla öppna landskapen vid havet. Jag saknar hemma och mina hemmavänner. Jag saknar Elsa, Ellen, Elin (EEE). Jag saknar Niklas och hans familj och utsikten från deras hus. Jag saknar spontana utlykter ut på landet med tjuvövningskörning och stopp vid Kiviks musteri.

Jag saknar mamma.

Hujedamej. Nu måste jag nog bota min huvdvärk som faktiskt inte är alltför behaglig.