livet rinner ut

Hej! Jag heter Mimmi och idag skulle jag göra kyckling i ugnen. Efter ett tag, sisådär en halvtimme, tänkte jag: ”nu är den nog klar”. Jag tog en vass liten kniv för att skära i det stackars kreaturet, man kan ju aldrig vara säker nog på om den är klar eller inte. Så, med min kniv gjorde jag en skåra i köttet för att se om det var rosa eller ej. Varken rosa eller vitt, det forsade ut blod! äckligtäckligtäckligt. Jag är nog inte så bra på att vara köttätare ändå, ge mig en morot!

Fishy

Jag vill inte jobba som fisk-och viltförsäljare! Inte om man ska behöva knacka dörr i villakvarter och säga ”hejhej, köp lite fisk är du snäll, så att jag kan få åtminstone lite pengar” och bara få provision+bonus. Nejnejnejnejnejnejnejnej. 

Eller?  

Varför ska det vara så jävla svårt!

Nu ska jag åka till arbetsförmedlingen. Tack, tack och hejdå.

Hela helgen

Imorse vaknade jag av att jag inte ville gå upp. En gris låg brevid mig, han vill inte heller gå upp. Därför sov vi jääätteeelänge och han missade både sitt tåg och sin japanskalektion och själv missade jag nog inte så mycket. Skönt att sova.  Det det visade sig iallafall vara en väldigt fin dag idag och när jag äntligen vaknade och ville gå upp, så strömmade solen in genom en liten springa i min dörr och gjorde en litenliten bit av rummet alldeles guldigt.  Najs.

Niklas åkte iaf tillbaks till Lund efter ett tag. Undrar vad han gör nu? Kanske så har han gått och lagt sig, men det tror jag inte, han sitter säkert och spelar tv-spel. Jag och Helena åkte dit i fredags för att hälsa på. Niklas hade gjort paj och köpt vin, där kan man snacka fixa! Det var mysigt och trevligt och vi tittade på konstiga barnprogram (barn ser så mycket konstigt nuförtiden, gjorde vi också det när vi var små?). När vinet var slut gick vi ut i kylan och höll på att dö, för vi kom aldrig fram till Ariman, men så gjorde vi det ändå (kom fram alltså) och jag fick en drink eftersom Niklas var min Suger Daddy hela kvällen. Ariman var mindre mysigt men det gjorde inte så väldans mycket, sällskapet var ju ok! Helena hade tjatat om falafel hela dagen, så när vi kände oss klara gick vi och åt Lunds billigaste och by reputation godaste sådan. Den var helt ok, kunde varit mer sås. MEN man kunde få hommus och fetaost i, så det vägde upp.

Niklas följde med mig hem på lördagen och vi köpte maassaa godis och hyrde ”Allt om min buske”. Vi trodde den skulle vara bra, men den var bara inte det. Kändes faktiskt som ett waste att titta på; ingen handling, inget syfte, ingen mening, inget skådespeleri att tala om och ingen känsla. Det är som att dom som gjort filmen tänkte; ”nu ska vi göra något annorlunda, vågat och lite mystiskt!”. Annorlunda är den helt klart, men annorlunda och kass. 

På lördagskvällen fotojobbade jag. Fy fan, I say no more. Fast Niklas kom och hämtade mig när jag var klar, då blev jag glad! Jag jobbade faktiskt på söndagen också. Jag stod på museet och delade ut kassar med roliga små saker till söta, jobbiga, blyga, skräniga, fula, mysiga, försynta och äckliga barn. Dom var såklart inte allt samtidigt, men ni fattar. Jag gick hem i mörkret med Olle och Niklas och var så trött när jag kom hem att ni förstår det bara inte. Det var längesen jag gjorde någonting vettigt och vettiga saker tar på krafterna.

Nu ska jag sova. 

hmmm

Efter att ha varit ute ikväll har min tidigare väldigt fasta övertygelse om att Kristianstad är en håla väl förtjänt att brinna i helvetet, bara förstärkts. Jag antar iofs att jag får cut some slack, eftersom jag inte hade den bästa av dagar. Men ändå.  Jag lyckades iaf bli klar väldigt snabbt men när jag kommer hem och ska lägga upp bilderna… Så funkar det såklart inte. Yeeeesssssssss. Det verkar som om arbetslivet inte är redo för mig och jag är definitivt inte redo för arbetslivet. Men frågan är då, vad ska göra? Jag måste jobba. Det bara är så. Jag måste bara få upp modet först.

samtal med mig själv

Ibland kommer det bara; jag måste skrivaskrivaskrivaskriva.

Det är kväll och jag tänker på en gammal bekant till mig som jag alltid kan vända mig till i alla lägen och garanterat få stöd av. Han sitter där han sitter och om jag frågar något svarar han med sin raspiga whiskeybasröst. Det var längesen vi sågs, men jag måste nog avlägga ett besök i kväll. För i kväll ska jag ut fotografera fulla kristianstadsungdomar som håller till på ställen som jag inte alls känner någon samhörighet till. Vi får hoppas att det blir bra ändå, jag får i alla fall fotografera och det är det jag vill mest av allt.

Nu kom någon som jag bor med och klagade på mig: jag glömmer alltid stänga skåpsdörrarna! Jag svarar; oj, förlåt. jag lovar att jag ska bli bättre på det. När jag egentligen vill säga; dra åt helvete! Men det får man inte säga. Synd.

icke-existerande filosofiska diskussioner

Igår sa min lillebror att ingen förstår honom. Inte ens jag förstår honom. Sen frågade han om det finns någon som förstår mig och jag bara mummlade något och fortsatte att kratta löv. Kanske är det inte så farligt, han är ju trots allt mitt i puberteten där allting är konstigt, men det är ändå hjärtekrossande att tänka på den känslan som han bär på i sin tolvåriga kropp. Min lillebror är fortfarande så liten men ändå så stor. Han kan tusen miljoner saker som jag inte ens hade någon aning om, men trots det så är han bara liten och har ingen som förstår honom…

Ibland är det skönt att göra något helt annat

Som att kratta löv. I två timmar. Jag är inte klar än, men jag fortsätter i morgon. 

Jag har precis skrivit en jobbansökan, snacka om att jag känner mig duktig. Måste bara hitta en liten bild på mig själv att skicka med. Att det ska vara så jäkla svårt, det handlar väl om självkritik antar jag. Ska jag skicka ett konstnärligt självporträtt som iofs inte visar mitt ansikte, men desto mer kreativitet, eller ett helt jävla vanligt, tråkigt skolfoto? Känner starkt för det första förslaget, men det är nog inte vad dom vill ha…  well, screw you guys.

Hemma

Jag borde skriva mer, ungefär hela tiden. Men jag glömmer bort det så ofta, hur kul det är egentligen. Jag har precis kommit på, på nytt, hur kul det är att måla. Sitter och tecknar och ritar; små gubbar, konstiga mönster, ögon, lampor, människor bakifrån, streck. Och pappa har köpt fem kilo modellera, oh happy day!

Jag har inte skaffat jobb än. Jag har inte ens försökt så jättemycket Jag har inte börjat träna heller och inte har jag städat mitt rum. Vad har jag gjort då? Slutat skolan, flyttat hem, ätit en massa godis, lovat en massa saker… Det ska jag sluta med.

Att lova en massa saker alltså.