You don’t know what you’ve got, till it’s gone…

Jag känner mig så konstig. Varför är det så med mig att jag aldrig vill göra det jag gör just nu? Om jag pluggar musik, så vill jag plugga något akademiskt. Om jag pluggar något akademiskt, så vill jag plugga konst. Osvosvosvosv. Jo, det är ju så att jag har börjat skolan igen. Gastronomi is the shit. Men jag blir så nervös när det är på allvar och man måste vara noggrann och steka ”medium rare”, kolla temperaturer, blanchera och kunna hygienregler. När jag står hemma i köket, kan jag lätt laga ihop något gott. Jag har en bra feeling för det där med att balansera smaker och komma på nya kombinationer. Men när jag står i köket på högskolan och ska göra något, så är det som att jag får matlagningskramp och stressar som en gris. Allt detta bara för att man måste följa regler. I alla fall än så länge, sen när vi kan grunderna så får vi experimentera. Men tänk om jag får matlagningskramp då också?? Och läraren tycker att det jag tycker är en perfekt combo, är slafsigt och motbjudande. Vilka problem man kan få till va? Jag måste nog se till att sluta tänka så mycket.

Jag ska gå den här kursen och verkligen försöka lära mig så mycket som möjligt. I’m just fuckin’ ninteen, jag kan ju göra vad som helst sen! Vad bra att jag har en blogg så att jag kan säga detta till mig själv och ändra mina tankebanor på tre minuter.