Vad jag göra?

Har precis sökt in till x antal högskoleprogram och kurser, allt från miljövetare till måltidskreatör… Vi får väl se vad det blir av mig.

Jag kom hem från Niklas vid sju-tiden. Lite sorligt att åka från Maglehem faktiskt, det var så fint väder och vi gick ut på äventyr i skogen och hittade dalar och bäckar och aluminiumrör (jag brukar samla på mig skräp jag hittar, tänker att jag kan använda det i någon framtida konst-installation).  I morgon är det Malmö IGEN, jag ska jobba varje dag nu har min bossiga boss bestämt. Tydligen ska vi träffas och ha motivationövningar innan vi börjar, lär behövas. Vet inte hur länge jag pallar med det här jobbet, jag vill ha ett jobb där folk inte skäller ut mig och tycker att jag är ett pain in the ass. Är det för mycket begärt?

Helst av allt skulle jag vilja bli konstnär och bo i ett stort gammalt hus på landet.  Det ska ha ett litet torn (där ska det vara en ateljé) och ligga inte allt för långt bort från havet. Jag ska gå upp tidigt varje dag och gå en lång promenad, för att sedan gå hem och äta stor frukost i trädgården (alt. i mitt växthus som ska vara överfullt med exotiska blommor och träd). Efter det ska jag gå upp i min ateljé och måla lite på mina tavlor, eller göra en liten installation. Mitt arbete ska jag sedan sälja för 100-tusentals kronor, så att jag kan åka jorden runt ett antal gånger samt köpa fina möbler.

Jag antar att det bara är att sätta igång.

Osammanhängande dravel med tillhörande svordomar.

Fan, jag har märkt att jag drar mig för att blogga. Varför då ha en blogg, kan man ju undra? Det är väl helt enkelt att när det har hänt något extra ordinary i mitt liv så kan jag skryta om det här. Som ett slags offentlig dagbok, där man egentligen inte skriver om saker som är viktiga, utan saker som man vill att folk ska veta. Obviously efter som man publicerar den på nätet. Hmm.

Idag har jag feber, det är kanske därför jag svamlar. Det är första gången på tusen miljoner år som jag har feber. Såklart så hade jag också min första tenta i hela livet idag också. Tack för den. Jag var full utan de positivt effekterna, skulle man kunna säga… Fast det är skönt att jag blev sjuk, för det gjorde att jag ringa till min bossiga boss och säga att jag inte kunde jobba i dag. Yes, jag undslapp fem timmar i svinkylan mötandes enbart (mestadels iaf) sura och jävliga pensionärer som inte vet något om hur världen ser ut och som inte vill veta något heller. Dom stänger helt sonika in sig i sina små, fula mexitegelvillor och säger till unga friska fläktar att; ”det där med miljön är jag för gammal för att bry mig om, det är ni unga som får ta hand om det!” no shit Sherlock! Kom du fram till det alldeles själv? Jotack, din jäkla fascistgubbe, det är vi som får ta hand om er skit! Stäng du in dig med dina tretusen rabiessmittade schäfrar och skit i resten av världen. Ja, det är på den nivån vi är idag, thank you very much. Jag kan fortsätta. I förrgår kom jag till en man som bodde i ett oförskämt stort hus. Små flotta blåa lyktor lyste upp fasaden och han själv höll precis på att kliva ur sin finfina lilla mercedes. Jag pratade med honom ett tag och frågade om han skulle kunna tänka sig att stödja oss i vårt MILJÖarbete. Han tittade på mig och flinade (inte så) lite överlägset, slog ut med armarna och sa ”som du kanske ser så har jag lite utgifter”. Jag fattade inte logiken riktigt… Eller jag kanske bara är korkad. Mot slutet av samtalet sa han att hans fru faktiskt var läkare, så hon hjälpte mänskligheten, och han själv var ingenjör. Ja… Femtio spänn i månaden för att hjälpa till att säkra framtiden för hans barn måste vara ett jävligt hårt slag mot den stackars ingenjörslön han skrapar ihop.

Phu. Jag tror verkligen att jag måste gå och lägga mig nu, det här börjar bli alldeles för aggresivt och jag vet inte riktigt vart jag vill komma… Jag ser i alla fall fram emot fyra dagars ledighet med en jävla massa (många svordomar idag) choklad och påskgodis och mat.

Tack för mig, jag kommer säkert tillbaks om X antal dagar/veckor.