halva veckan

Jag vara glad.

Igår träffade jag en man som heter Julio Cesar, det är inte därför jag är glad men det bidrar lite grann. Kan ni tänka er att varje gång han säger hela sitt namn så är det nästan som att han säger ”det är jag som är kejsaren!”. Men den Grundläggande, riktiga anledningen till att jag är glad är att jag har sagt upp mig från mitt jobb på Greenpeace. Jag gillar GP och det har känts riktigt bra att få jobba för en hardcore miljöorganisation, men jag har inget liv. Och det vill jag ha! Och det får jag ha! Nu har jag det, snart. Yes. På fredag är det min sista jobbdag, i hela livet. Nej, såklart det inte är (men det hade varit skönt).  Sen är det maj och det innebär att det snart är sommar och då kommer jag ändå jobba på museet som vanligt antar jag.

Så i hemlighet börjar mitt sommarlov nästa vecka. Åhhh! Och det bästa av allt är att jag får lön på fredag och nästa månad också och lönen nästa månad kommer var riktigt fet och go. Åhhh! Detta innebär att jag antagligen kommer att åka till Roskilde och kolla på både Neil Young och Nick Cave! Är inte det underbart?

En annan grej som är underbar är att jag har haft en långhelg i Stockholm/Norrtälje. Jag åkte upp på torsdagen och hade den oförskämda turen att få åka första klass ändå till Mjölby! Ojojoj, det var glassigt må jag säga. I Stockholm träffade jag Calle vid KTH och tillsammans åkte vi en timme med buss till Norrtälje. I Norrtälje väntade Ester och Edvin och Ester hade stekt sill. Det var så mysigt att träffa dom igen och Edvin var underbar och gosig och rolig och söt…

Det bästa var att jag och Ester fick ensamtid i Stockholm på fredagen och kunde gå och fika och äta på restaurang och kolla i secondhandaffärer och gå och shoppa lyxmat på Cajsa Warg. Det var så trevligt!

Men anledningen till att jag åkte upp från första början, var att jag skulle gå på konsert. Vilket jag också gjorde. På söndagen spelade James Taylor på cirkus, and I was there… Jag tror jag ringde till mamma tre gånger under konserten så att hon också fick lyssna, det var ju ändå hon som introducerade oss.

Så, allt som allt: livet är bra idag, vi får se hur det känns imorgon.

Pfft

Hej!

Idag är det Onsdag och jag sitter hemma och väntar på något. Antagligen väntar jag på att klockan ska bli så mycket att jag måste springa till tåget för att åka till Malmö och jobba.

Det är grått ute och grått inne och inget är kul. Förutom min X-filesbox såklart, men inte heller den var så kul som jag trodde.

Såhär är mitt liv just nu:

På vardagarna går jag upp vid 10 (om jag har tur), då är det oftast ingen hemma och det rättså tråkigt eftersom jag vet att snart ska jag åka till jobbet. Vid tjugo över ett tar jag tåget till malmö och jobbar från 15.00 till 21.00. Klockan 21.48 tar jag tåget till Hässleholm och byter till ett tåg mot K-town. Jag kommer hem runt 23.15 och då har alla gått och lagt sig. Såhär ser det ut varje dag. Det hade varit helt OK om det var så att jag hade ett trevligt jobb, men som det ser ut just nu så ber folk mig folk mig att dra åt helvete en stor del av min arbetstid.

Men OK, jag ska inte klaga. Det är faktiskt ett jobb.