Pumping Iron

Sitter i sängen och klämmer på biceps.
Jag och Blessie tyckte att det var en bra idé att börja bodybuilda. Så nu gör vi det.

Nej, inte bodybuilda i ordets rätta mening kanske, men nått åt det hållet.
Det känns riktigt bra.

Idag gymmade vi tillsammans med Lööb (lärare), Scander (lärare) och Ingemar Tobias Nygren (akademichef). Vi gymmade inte MED dom, men dom var NÄRvarande.

Ingemar Tobias Nygren var bäst i sina två decimeter korta, bäbisblå träningsshorts.
Jag cyklade som en galning och höll på att dö, samtidigt som han frågade ut mig och hur det gick med studierna.
Jag flåsade att det gick bra, och frågade honom hur hans studier gick. Han pluggar nämligen tillsammans med Spa-eleverna, trots att han är akademichef. Rätt häftigt tycker jag.

I alla fall så hade han resttentor.

Imorgon är det en liten kort dag, från nio till tolv. Skönt som snus. Dessutom har vi Marie-Louise Danielsson-Tham som föreläsare, och då är allt kul.

Nu ska jag lägga mig ner på min nypumpade madrass och läsa.

God Natt

Idag fick jag Elle mat och vin, tack.

En av mina kära room-mates, Anna, står och kokar soppa. Det känns hemtrevligt och bra.
Skönt att bo kollektivt. Om man känner sig trött på sina fellow roomies, är det bara att stänga in sig på rummet ett tag för att återfå sitt glada humör.

Idag bestämde jag mig för att åka till Norge på söndag. Min vän Maria som jobbar på ett café i Oslo har fnurat fram ett kockjobb åt mig! Så det blir en snabbvisit över dagen för att träffa chefen och kolla in stället. Efter det ska jag följa med Maria till Holmenkollen, och så hem igen med bussen som går 23.00.
Det är bra. Jag behöver nog bli lite spontan.

Och just det, skolan. Idag hade vi kursintro. Kulinariskt hantverk verkar vara en jäkligt kul kurs med bra lärare.

Nu vill jag inte skriva mer.

Gå in på youtube och titta på Bernard Black. It’s an order!

En liten utvikning

Hejsan.

Nu har jag flyttan ska ni vet. Sover för tillfället på en luftmadrass som inte har för vana att hålla tätt. Vaknade härom natten och kände mig väldigt kall på rumpan, det visade sig att jag sov i princip på golvet. Nu har jag iaf lagt en vanligt madrass ovanpå, så nu kan luften gå ur hur mycket den vill. Men helst inte, eftersom den vanliga madrassen är rätt tunn…

Eh. Annars är det rätt kallt här i Grythyttan. Jag och Anna var på kvällspromenad och trampade runt i ett tunt lager pudersnö. Det var fint.

Imorgon börjar skolan, fo sho. Kulinariskt hantverk. Jag känner mig lite… worried. Prestationsågren? Det blir nog bra. När man väl fått på sig kockkläderna och står och ska stycka en kyckling, då jävlar!

Nu ska jag läsa ”Snöstorm” och försöka somna medan det fortfarande finns luft kvar.

Vi hörs

Thou shalt break them, with a rod of iron.

Idag är det frost och sol.
Jag borde gå ut innan dagen försvinner!

Det känns lite bättre idag än vad det gjorde igår. Någonslags Torbjörn har ringt om tapeterna. Han säger det inte rakt ut, men det verkar som att han mellan raderna anser att det är VI som har gjort fel.
Ojojoj. Men han skulle ringa igen, och då hoppas jag på en glad Torbjörn som säger att mina riktiga tapeter ska upp snarast!

Igår gick jag till Hällefors bibliotek och tackade så mycket för boken jag vann. Bibliotekarien där är verkligen sjukt blyg och sävlig. Lite jobbigt.
Jag lånade iaf en bok, ”Snöstorm” av Michail Bulgakov. Egentligen håller jag redan på att läsa ”Mästaren och Margarita” av honom, men det har blivit en periodbok som läses i etapper.

Snöstorm är inte alls lik Mästaren och Margarita, förutom att den utspelar sig i Ryssland. Den handlar om en ung, nyutexaminerad läkare som kommer till en liten, liten byhåla för att ta över en praktik.
Han är väldigt ambitiös, men tror inte att han kan klara av någonting. Hela tiden plågas han av rädslan att någon ska komma på honom med att vara en ”bluff”. Såklart klarar han sig utmärkt, trots sin rädsla.

Det är rätt intressant, vi diskuterade det på en lektion en gång, att man ofta går runt och tror att alla andra är bättre vad än man själv är. Man avstår från saker, eftersom man tror att man inte klarar av dem.

Är det inte dags att sluta upp med sådant trams? Jag vet att jag borde det i alla fall.

kom på en bra sak

”Är det någon som vet vad estetik innebär?”

Salen blev tyst, men till skillnad från alla andra gånger som Carl Jan ställt en fråga och det blivit knäpptyst, så kunde jag faktiskt svaret den här gången! Efter att ha läst kulturhistoria och nutida konst med Åsa i två år, så lär man sig en del.

”Läran om det sköna!” utropar jag.
Carl Jan tittar förvånat på mig en kort sekund, innan han säger:
”Duktig flicka!”

Och varför rodnar jag och ler som en barnunge?

bara en smula missnöjd…

Ok.
Idag var inte världens bästa dag.

1. Närkontakt i datasalen med två dryga, finniga idioter vilket resulterade i stark högstadie-flashback. Trodde inte man kunde råka ut för det när man gick på… Universitetet.

2. En visit till vår nya bostad. Mmm, kul tänker ni. DOM HAR SATT UPP FEL TAPETER! Tänker jag. Istället för mina fina krämfärgade med ett diskret mönster, blev det silvergråa med små, mörkblåa fjädrar.

3. Pappa ringer. Trevligt!
För att säga att han har fått influensa och troligtvis inte kommer kunna köra upp mina grejer till helgen.

Så. Idag skulle jag helst av allt vilja ligga i en soffa hela kvällen, äta chips och dricka coca-cola. Och bli gosad med.

Jag vet vem jag vill gosa med. Men jag borde inte gosa med den personen, och den personen är ändå inte här.

Svensson

Varför blir det så här?

Imorgon ska jag lämna in en s.k. ”julbordsstudie” samt en bokrecension. Men jag vill inte plugga, därför sitter jag här och läser bloggar istället.
Är lite smått nedslagen efter att jag fått reda på vad kostnaderna för kurslitteraturen kommer hamna på: 1200. Det känns… lite jobbigt. Men va fan, nått ska ju studentlånet gå till.
Får se hur det kommer gå med mina planer att skaffa ett träningskort. Jag var peppad på det, verkligen, men ödet vill tydligen annorlunda.

På fredag så kommer pappa hit. Han ska köra upp mina saker till radhuset. Jag ska officiellt bli radhusbo i Grythyttan.
Coolt, eller hur?

Det känns trevligt att pappa ska komma hit, han har inte varit här innan. Han ska ta med sig min säng, min hylla, mina noter, min LP-spelare, mina böcker, min orientaliska matta som jag fick av mamma, min knif.

Fan, klockan är redan halv nio snart. Better get to it.

Av fransk ost, man Listeria kan få

Än en gång kom jag på att det är kul att blogga.

Jag borde gå och lägga mig, men sitter och tittar på en massa bilder från svunna tider.

I trean på gymnasiet åkte jag och Anna till Frankrike på ”skolresa” med vår svensklärare Katarina.
Varken Anna eller jag läste franska vid den tiden och våra kunskaper i språket var minst sagt knackiga. Vi skulle vara med på en ”Litteraturfestival” som hölls i den lilla hamnstaden La Rochelle.

När vi kommer dit, märker vi att vi är de enda svenskarna där. De flesta kom från Italien, Tjeckien och ja… Italien. Det gjorde väl inte så mycket egentligen. Men grejen var att alla var superambitiösa; läste latin, kunde flytande franska och var alltid redo att föra artiga samtal om politik och kultur med lärarna. Jag och Anna kände oss lite värdelösa. Men TROTS detta, så ställde vi oss på en scen inför hundratals fransmän, italienare, tjecker och ja… italienare och framförde ett utdrag ur Wilhem Mobergs ”Utvandrarna”, på (fruktansvärd) franska. Nu, såhär i efterhand, tycker jag det var väldigt modigt gjort. Och även om någon tyckte vi var kassa, fattade vi ändå inte ett spån av vad dom sa (engelska språket är ju överskattat om man kan latin…)

Handbok för älskande, självhjälp för mig

Gick upp kvart i sju. Det var flera veckor sen sist. Månader kanske.
Det var mörkt ute och jag skulle gå till skolan för första gången på en livstid.

Ni får förstå att livet känns allmänt deperimerande när man har åkt från en liten stad som innhåller människor man tycker väldigt mycket om, till en ännu mindre stad där det knappt finns någon ( ok, ett par tre finns) . Dessutom tränger sig skogen på. Flera tusen mil åt alla håll. Tusen mil till dom jag tycker om mest och tusen mil till rörelse och liv.
Kanske jag borde bli buddhist. Eller kanske jag borde gilla läget.

Gilla skogen, sjön, det lilla kaféet, biblioteket i Hällefors som skänkte mig en bok.
Ja, jag vann en bok! En tävling utlystes innan jul. Det var ett citat ur en bok, man skulle gissa titeln och författaren. Det var ett klockrent Dickens-citat, and I nailed it!

Min vinst hämtades ut i dag. Lite blygt sa jag till bibliotekarien att jag hade vunnit en bok. Bibliotekarien, som också verkade rätt blyg, hämtade ett paket med lappen ”Grattis Mimmi! Hällefors bibliotek”. Jag brukar aldrig vinna, jag blev glad.

När jag kom hem och öppnade paketet blev jag ännu gladare. Det var boken ”Kortfattad kinesisk-engelsk handbok för älskande”. Jag började läsa direkt, och har kommit halvvägs.

Tack Hällefors bibliotek för denna eminenta gåva som lyste upp min, något livlösa, dag.