Så kan det vara

Just nu gör jag vad som helst för att inte gå och lägga mig. Varför känner jag så?

Iaf så kommer här utlovad rapport om årshögtidsserveringen lite kortfattat.

Klockan 10.00 åkte bussen från Grythyttan till Örebro. Jag var trött och hade ont i huvudet efter mojito- och skräckfilmskväll.

Just precis nu kände jag att jag inte alls pallar sitta och skriva ner allt. Jag kan ju säga att det jag minns mest från dagen/kvällen/natten var:

1. de tråkiga förberedelserna och all information
2. ångesten inför att hålla koll på allergiker och vegeterianer.
3. serveringen av varmrätten. Vi skulle dela ut varma tallrikar till våra bord. Det gick till så att vi tog 10 st tallrikar i en hög som balanserades på vänstra armen med en släng under. Dessa skulle sedan ställas ut på respektive bord. Problemet var bara att nöten i köken hade värmt tallrikarna alldeles för mycket! De var, och jag skojar inte, ca 200 grader varma. Jag plågade mig själv med att ställa ned tre stycken med bara händerna, innan jag var tvungen att fråga en gäst om jag fick låna en servett. Blessie och Frida hade dock hållt ut och serverat all tio st (!), vilket hade resulterat i stora brännblåsor på fingertopparna.
4. Två personer i gruppen häller ut 10 glas dessertvin var på varsin gäst.
5. Dessertskräckparadgången ned för långa trappan. Yoghurtpancotta med äggad aprikossorbet i martiniglas. 10 st på en ostadig bricka. Ett brassband i bakgrunden, 1000 pers tittar. Jag tappar INTE några glas. Men börjar asgarva då jag hör någon annan som gör det precis nedanför trappan. Jobbigt läge.
6. Min grupp slafsar i sig panacotta bakom en skärm. Det var någon annan som hade tappat glaset på golvet. Här finns inga hämningar, gott var det!
7. Personalmaten som serverades klockan 2 på natten.
8. Min lilla asiat hamstrar med sig delar av dekorationen: 100 kg purjolök ungefär.
9. Bussen hem klockan tre och chaffisen spelar radio på högsta volym. Alla sjunger med i ”All by myself”.

Så spenderades min alla hjärtansdag!