Lugn stund

Det är lugnt i biblioteket.
Ibland bryts tystnaden av folk som skrattar ljudligt åt något, jag vet inte vad.

Om jag tittar till höger ser jag genom fönstret den översnöade parkeringen och brevid den, flaggor från olika länder. Kanske åtta stycken?

Idag vill jag inte gå hem. Det är så kallt ute och även om det bara är en liten bit att gå, ser jag inte fram emot att möta kylan. Dessutom är det så bra att sitta här inne. Den tråkiga sensoriken blir riktigt rolig och alla konstiga, engelska fraser blir intressanta rebusar att klura ut.
Men nu är klockan fyra och eftersom jag bor i studentstaden Grythyttan och inte studentstaden Lund eller Uppsala, så måste jag packa ner min dator och lämna byggnaden.

Det var det.

Vilken man

Så går en dag från våra liv och kommer aldrig mer igen…

Vad som är mycket bra med livet är att jag numera har en säng, vilken man inte behöver pumpa upp varje kväll (+några gånger mitt i natten). Dessutom har jag en hylla att ställa böcker i, ett skrivbord att sitta vid om lusten faller på samt en lp-spelare för gamla godingar.
Min finfina lilla persiska matta får vi inte heller glömma!
Kom hit en dag, så ska jag visa er.

Apropå persiska mattor, så var vi hemma hos Åke igår och åt semlor.
Åke är vår granne här på kyrkogatan. Han är 89 år och gentleman ut i fingertopparna. För många år sedan ägde han en orientalisk affär här i Grythyttan där han sålde persiska mattor. Åke har varit i Iran 15 gånger och köpt mattor och hängt med sin bästa vän i världen Abbas. Åke har dessutom träffat shanen av Iran och en gång blev Åke rånad och knivskuren i sitt hem här i Grythyttan. Åke har varit med om allt känns det som och hans berättelser tar aldrig slut.

När vi har städat en dag så ska vi bjuda över Åke på middag. Då kan han få komma i på mitt rum beundra min matta.

(Lät det där sista snuskigt förresten? Det var inte meningen isåfall…)