Ingen dag för mig

Just idag, just nu.
Jag är ensammast i världen. Sitter i ett litet hål och inga armar är långa nog för att dra upp mig.

Paralyserad och avtrubbad.

Vad göra?

Vänta ut stormen antar jag… Vänta ut mig själv.

Kort, konsist och inte helt oinformativt.

Jag vet, ni vet, alla vet. Ibland vill man inte skriva bara.

Det är mycket nu och lite tid kvar. jag sitter och försöker analysera texter som jag själv skrivit.

Intressant va? ”Vad tänkte jag, egentligen, när jag skrev det här…?” detta sitter jag i sängen och funderar på.

Idag hade vi ännu en inspirerande föreläsning med Richard Tellström, allas vår favorithistoriker/PhD i måltidskunskap. Han pratade om kulturhistoria: moderniteter och traditioner.

Jag blir på bra humör av honom.

Dessutom har jag pratat med både Elsa, Niklas, Maria E och Ellen på två dagar. Det är inte ofta man snackar med så många golden oldies under så kort tid. Golden oldies gör mig glad.

Nu ska jag fortsätta analysera mig själv. Wish me luck!

jag upptäckte det just nu

Min fönsterkarm är så vacker idag. Man ser den knappt bakom den skira, vita gardinen som veckar sig över skrivbordet. Som tur är lyser solen rakt på och kan med nöd och näppe avslöja det som gömmer sig bakom tyget;

en tjockbladig fikus;
tre sköra ostronskal;
en oputsad, stearinfläckad ljusstake;
en liten glasgris;
en liten trägiraff;
en röd porrlampa

Nu när jag tänker efter har min fönsterkarm väldigt mycket sexuella inslag: fikusar, ostron, porrlampor och stakar.

Ha ha ha ha

Skämt å sido

Nu börjar långhelgen med sol, värme och tom kyl.
Jag har gjort det till en grej; att försöka leva på så lite som möjligt. Det är ett spännande, men rätt så krävande projekt… Lite tråkigt att äta havregrynsgröt naturelle varje morgon.
Menmen. På fredag klockan 06.30 drar jag till Uppsala för att träffa min familj och fira mina fina syster som fyller år på måndag. Såklart ska jag träffa mr M. as well.

Klart slut, skjut.

i dag, ungefär vid den här tiden fast för fem år sedan, vaknade jag upp i en främmande bäddsoffa i ett främmande hus.
Han, den där, som låg i en säng snett framför mig var också relativt främmande.

Detta var innan jag visste om Elsa. Men om jag hade gjort det hade jag kunnat resa mig upp och gått ut på grusvägen precis utanför det främmande huset. Vid grusvägen hade jag kunnat ta åt höger och gått längst kohagen ned till det stora trädet som idag är den stora stubben. Om jag hade stått där och ropat högt: ELSAA!!! så hade hon kanske kommit ut hur sitt hus det dagen och sprungit runt med mig.

Men eftersom jag vid det tillfället inte var medveten om Elsa existens, så fortlöpte inte heller detta händelseförlopp.

Istället spenderade jag dagen med en människa som efter ett tag inte kändes så främmande längre.
Vi tog promenader, tittade på får, plockade blommor,
klättrade upp på tak och lärde känna varandra.

Vi låg på en åker och tittade på himlen, omedvetna om den.

Du blev min bästa vän.

Om någon skulle fråga mig idag, så är du fortfarande det.

det är detaljerna som gör det

Klicka in här och se hur oerhört fel det kan bli ibland, lost in translation so to speak…

content, but then again not

Idag är en bra söndag.
En söndag med regn och blåst, med ”Extremt högt och otroligt nära” under fluffigt duntäcke i min säng, med hantverksprovet bakom mig (det gick vägen), med lite huvudvärk efter gårdagens tjoflöjt och med nyfunnen bra musik på min spotifyspellista.

Men, det är också en sån söndag då jag suktar efter dom jäkla öppna landskapen vid havet. Jag saknar hemma och mina hemmavänner. Jag saknar Elsa, Ellen, Elin (EEE). Jag saknar Niklas och hans familj och utsikten från deras hus. Jag saknar spontana utlykter ut på landet med tjuvövningskörning och stopp vid Kiviks musteri.

Jag saknar mamma.

Hujedamej. Nu måste jag nog bota min huvdvärk som faktiskt inte är alltför behaglig.

en röra

Sitter i den arla morgontimman och gråter över Ketih Jarretts Köln-konsert. (Jag tror det får bli dagens tips; part 1 på 26 minuter, magnifico!)

Skörhet och sentimentalitet kommer över mig lite då och då idag. Tillsammans med osäkerhet och fruktan. Det är någonslags pre-reaction på hantverksprovet imorgon tror jag. Jag har fortfarande inte bestämt vad jag ska laga.

Ångest.

Idag är det i alla fall ledig dag och knopparna brister.

Igår när jag gick till tvättstugan, var det en massa pojkar som spelade fotboll i kvällssolen på en plan precis utanför vårt hus. Himlen var lite svagt rosa i nederkanten och vinden tog i så att klänningen fladdrade kring mina ben. Då kände jag mig glad.

Förresten såg det så kul ut att spela fotboll. Jag blev sugen och ville också vara med.

Jag ska försöka rycka upp mig med lite kahawa och armhävningar.
Laters

Jag dansar nog hellre…

Dagens tips, dagen tips, lalalalala, dagens tips! (På min praktikplats hade de förresten Dagens tips. Men det var bara jag som tyckte det var skitkul..)
Jo! idag är det onsdag och då kan man väl dricka öl om man vill det. Man kan dansa också. Därför tycker jag att ni ska lyssna på den här, en låt av mina nya favvisar.

Så återvände den förlorade sonen…

och intet nytt fanns att se.

Två dagar har förflutit och jag längtar tillbaks till Uppsala way more än jag trodde.
Jag saknar min syster jättemycket! Jag saknar Mathias också för den delen.
Och så saknar jag några till… Speciellt en speciell till…

Men vad har hänt då?
Jo sist jag skrev satt jag på Carolina Rediviva och försökte frenetiskt att skriva klart mitt PM.
Det är inte klart än kan jag tillägga.

Men sen kom valborg! Och vilken alldeles magnifik sådan! Jag jobbade från halv nio till två och längtade bara efter att få sluta. Vädret var väl i princip helt jävla perfekt och hela stan var packad. Ha ha ha.
Efter jobbet gick jag till Ög:s nation och tittade på kön till champagnegaloppen. För er som inte vet det, så är syftet med champagnegaloppen att lackera sin kamrater med bubblig dryck… Själv hade jag druckit upp den.

Jag lyckades lokalisera Magnus genom stängslet. Han var full som en kastrull och och blöt som en fisk.

Eftersom jag inte fick komma in, armbågade jag mig vidare till den smockfulla Engelska Parken. Solen strålade och folk rullade runt i gräset bland sandwichar, plastglas och bruna studentmössor.
Efter mycket om och men hittade jag också Sofi, Mathias och Stefan som picknickade på en rutig filt.

Vi gick och tittade på mössavtagningen och sedan, äntligen, satte vi oss ner i gräset och jag fick äta och dricka.
Jag tog också en del finfina bilder med min finfina mobilkamera!

…
Mathias gör verkligen hela bilden tycker jag…

The charming couple. Jag tror jag hade råkat spilla lite vin på mobilen, därav det romantiska skimmret.

Lite senare kom Magnus och däckade på filten. Jag fick hälla så mycket vin på honom som jag ville, han var ändå så champagneimpregnerad. Sånt uppskattas!
Efter det satte vi oss på uteserveringen på min restaurang och drack hallon-jordgubbs-mojitos i väntan på la maman.

Nu pallar jag inte skriva mer. Det var i alla fall en jävligt trevlig dag!