i dag, ungefär vid den här tiden fast för fem år sedan, vaknade jag upp i en främmande bäddsoffa i ett främmande hus.
Han, den där, som låg i en säng snett framför mig var också relativt främmande.

Detta var innan jag visste om Elsa. Men om jag hade gjort det hade jag kunnat resa mig upp och gått ut på grusvägen precis utanför det främmande huset. Vid grusvägen hade jag kunnat ta åt höger och gått längst kohagen ned till det stora trädet som idag är den stora stubben. Om jag hade stått där och ropat högt: ELSAA!!! så hade hon kanske kommit ut hur sitt hus det dagen och sprungit runt med mig.

Men eftersom jag vid det tillfället inte var medveten om Elsa existens, så fortlöpte inte heller detta händelseförlopp.

Istället spenderade jag dagen med en människa som efter ett tag inte kändes så främmande längre.
Vi tog promenader, tittade på får, plockade blommor,
klättrade upp på tak och lärde känna varandra.

Vi låg på en åker och tittade på himlen, omedvetna om den.

Du blev min bästa vän.

Om någon skulle fråga mig idag, så är du fortfarande det.