min skärm blir blöt av duggregnet

Varje morgon dansar jag och Maria regndans.
Det är ingen njutning i detta. Jag vill lova att vi inte gör det för vårt eget nöjes skull. Tvärtom, gravallvarligt och under tystnad avverkar vi vår koreografi.

Man tror sig ibland se resultat. Gråmulet, tungt. Hoppfullt!
Där står man en halvtimme innan caféet öppnar, smilar förnöjt ut mot det tråkiga vädret: ”mohahahahaha, got ya this time!”.

Och så, utan någon som helst förvarning, spricker det upp. Leendet slocknar. Gästerna väller in och vill ha, vill ha, vill ha! Jag och Maria inser att jobb är oundvikligt.

I am turning into…. Bernard Black!
Minus cigaretterna då. Jag har verkligen försökt. Jag har gjort mitt absolut bästa, Maria vet, fråga henne! Men det går inte. Jag kommer aldrig bli någon cigarett-smoking-woman.

Annars, så börjar jag faktiskt bli rätt så trött på det här livet. Jobb i all ära, men 6 dagar i veckan 10 timmar om dagen utan någon som kan byta av mig är lite overkill.

Men jag får i alla fall laga mat.

Puss mina grisar